Den tjugofemte maj
Jag stiger in i korrisen, kissenödig som vanligt. Idag funkade hissen, det är lite 50/50 med det där. Får äntligen upp nycklarna, springer in på toa. Skönt att sitta ner, och jag börjar ta av mig skorna samt byxorna. Just nu ligger det tre par jeans inne på toalettgolvet. En väldigt underlig/logisk vana.Sätter mig ner i sängen, startar datorn och börjar skriva klart ett arbete som ska vara klar innan tolvslaget. Klockan är 23.40, öppnar en öl. Tar upp dokumentet och texten flyger ur mina fingrar. En halv sida reflektioner om ekotoner är klart. Läser igenom igen. Inga stavfel, och bara stört smart text. Inskickad = 23.55. Vad skönt livet löste sig just i detta fallet.
Har idag haft en dag med mycket som hänt. Först på ekonomikum vid 10.00 och diskuterar rapporten. Därefter handlade jag upp några kronor för studiebidraget som kom idag. Jag behövde det, så då gjorde jag det. Två tröjor, ett par shorts, och promarkerspennor. Glider hem, glider till josefin, glider till fyrishov. Spelar volleyboll i några timmar. I all min bitterhet jag kännt präglat mig, och som praglar mitt liv fortfarande, de senaste veckorna, så vart jag på riktigt lycklig när vi sprang runt där i sanden, och jag kände mig hel igen. Efter allt detta gick vi sedan och såg The great gatsby. Vilken jävla bra film. Vilken jävla bra film. Vi vandrar hem, alla trötta. Jag och Elina, som bor åt samma håll tar följe. Vi skiljs av.
Det var kort och gott min dag, vilket var en väldigt bra sådan. Nu är dock kvällen mörk och jag är klarvaken. Hoppas på att få slappna av och sova i natt, men det är ju något som avgörs av ett myntkast. Krona eller klave. Hoppas på en bra dag även imorgon
Maybe you
En dröm ifrån att ha sovit middag
Jag steg in i ett rum som var beklätt med tjocka, svarta tyger som löpte efter varandra som vågor längs väggarna. Jag stannar, tar några djupa andetag. Sakta räcker jag ut handen, i hopp om att någon ska ta tag i den. Jag står ett tag. Jag blir trött i axeln. Armen börjar skaka. Jag känner någon som stryker sin hand emot min överarm, för att sedan leda sig mot underarmen, handleden, och sedan min handflata. Jag känner hur någon stryker sitt finger i form av en cirkel, och sedan hastigt tar tag i min hand. Jag dras framåt. Jag blundar. Jag dras hastigt fram genom rum efter rum. Jag öppnar mina ögon. Varje rum är likadant som det tidigare. Ett efter ett kommer ett rum exakt som det tidigare, och det är då jag inser att jag befinner mig i ett stadie där inget nytt kan återskapas. Bara något som redan är sagt, eller redan är gjort kan befinna sig bakom nästa dörr. Bara något ifrån något som i verkligheten kan finnas. Livet är ingen dröm, livet är rationallitet. Livet är logistik. Livet består av saker man vet om, men vägrar acceptera. Icke-acceptansen är det vi kallar hopp, det som gör att vi fortsätter livets otympliga kugghjul. Plötsligt hittar jag en lönndörr i golvet. Den är låst. Med all min kraft drar jag i handtaget i önskan om att slippa vandra vidare mellan rummen som är demsamma, men så släpper jag taget. Det är helt enkelt inte idag jag ska få upp den dörren.
Återvändsgränd
Jag vandrar hem på flogstas mystiska små gator. Vägarna hem känns fortfarande ovana, och jag går väldigt medvetet på gator som känns belysta, och gärna värvar mellan vägarnas yttersta kanter för att undvika skogssnår. Än känner man sig inte så där underligt trygg som när man vandrade hem till gränby. Undrar när det händer?
Efter att jag kände mig klar med dagens rapportskrivande så tog jag mig till fots ner till fyrishov för att spela volleyboll, därefter grilla vi i luthagen hos Josefin. Nu är jag hemma. Möts av att det är fest någonstans i huset. Lika mycket som man stör sig på ljudet, så är det också betryggande med att höra andra människor som finns och är. De verkar glada, och djävulskt festsugna. Jag känner mig som motsatsen. Jag vet hur irriterande det kan vara att läsa om människor som åmar sig om deras problem och livets svårigheter. Man ba: VARFÖR SKRIVER DU DET HÄR??. Dock känner jag att bloggen är min, och det är ju typ inga som läser den, så vad spelar det för roll liksom? För er skulle jag ju lika gärna kunna berätta det mesta ändå.
Jag försöker verkligen att för stunden vara glad, och ibland tror jag verkligen att jag lyckas. Man KAN fake it til you make it, men den är ytterst tillfällig. Efter översvämmas man av något känslosvall som halvt förstör en. Jag vill lägga mig på mage på golvet och bara skrika, klaga, bara få ur mig allt som gör att jag känner mig kvävd. Jag langar bara en massa känslomässiga klicheer, men hur ska man förklara ångestkänslor som bara kämpar så otroligt destruktivt mot sig själv? Och nej, det har inte hänt något specifikt, jag bara plötsligt känner att alla de där småsakerna som jag alltid tänkt på blommat upp mitt framför ögonen på mig, och lika mycket som jag skulle vilja vända mig om och låsa in dem i samma lilla låda de fanns tidigare, så vet jag att det inte är en lösning på någonting. De kommer fortsätta att existera. De kommer fortsätta att finnas där. De är närvarande, konstant. hela. tiden.
Hur förklarar man mina känslor? Jag är lycklig i min olycka. Hur lindrar jag mina känslor? Man ska vara optimistisk, glad och hoppfull, men hur är jag det? Hur var jag det innan? Hur gjorde jag då? Jag vill bara att saker och ting ska lösa sig. Jag vill ha någon som ger mig extra hopp och som kan förklara the greatness of being me, och på riktigt få mig att förstå det. åhh, varför hjälper det inte att gnälla??? Varför hjälper det inte att klaga??? Jag är i en återvändsgränd, och vet inte vart jag ska börja pussla ihop mig själv. Känns som att vissa bitar är borta, det känns som att vissa bitar borde bytas ut. Jag vet inte vad jag ska ta mig till.
Nu har festen tystnat, och jag ska nog kolla tv-serier. Hoppas jag får sova i natt, och får drömma lite. Har saknat det.
Livet är en gåva
Har precis värmt om mitt kaffe i micron, för andra gången. Så lätt det är att glömma den, men det känns ändå stärkande att den står där vid bordskanten. Klädd i färgglada giraffer och ba stirrar ner mig. Nästan så att bara det gör en piggare (#Placebo).
Sitter och tittar ut över flogstas yttre delar, och skriver metoddelen av rapporten. Gillar ändå att skriva metoden, för där kan jag utnyttja min förmåga att ordbajsa, samt att låta smartare än vad jag är, för någe vidare smart känner jag mig inte just nu. Eller, förresten, har jag sagt att jag fick vg på min b-uppsats? Gud bevare mig väl, det kändes bra. Det är någonting med att få lovord för något man skrivit som gör en extra glad (#Bekräftesebehov)
Nu ska jag ta till de sista dödsryckningarna och få skrivet mer. Sköt om er så ska jag försöka göra det samma med mig (#LivetÄrEnGåva)
Jävla rubriksfitta
Underlig morgon. Har inte haft internet till datorn, och ingen tv. Så när jag vaknade runt 8ish (efter att ha, vill tilläggas, sovit ASskönt. Det behövdes inte bara för lillsjälen, utan för min upplevelse av flogsta) så gick jag upp och satte mig och tecknade. Kan inte förklara hur mycket jag just nu älskar mitt skrivbord, men främst pga av dess placering framför fönstret. Känner mig som en liten uggla som tittar ut över talltopparna, och det är en väldigt mysig känsla.
Sedan efter en tur till stan för att införskaffa lite hemligheter så kommer jag tillbaka till korrisen för att ta hand om hela mitt kaos. En stor dos tristess leder till att jag nu sorterat mina kläder utefter färg. Precis. Ni läste rätt. Lär EJ vara så en lång tid framåt, men då har jag i alla fall haft det någon gång in ma life, om det nu är något man ska ha haft
Nu sitter jag och lyssnar in eurovisionlåtarna. Förstår ni att det inte är försen NU som jag gör det?? Att jag kommer missa semifinalen på tisdag?? Blir orolig osv. Man kan också säga att jag just nu undviker att plugga, vilket jag inte borde göra, men thats life etc. Vänjer mig också fortfarande med att bo själv. Jag vet att jag tjatar, men gillar det inte alls??
Tror det var allt just nu
Öppnar upp en knapp
I sitt bloggskrivande vill man vara den där roliga, spännande personen som bara är så jävla lätt att tycka om. Man vill vara den personen man själv vill läsa om, men det känns näst intill omöjligt ibland. Känslan av att verkligen försöka vara glad och sig själv när man inte alls känner sig så. När kroppen skriker genom frustration av att man inte känner sig tillräcklig. Att vissa saker ekar i sin upprepande natur och det som stundvis känns så klart, egentligen är en dimmig dröm man själv skapat. Jag tappar så lätt tag om verkligheten och lever i tankarna, och lika mycket som det berikar mig, så förgör det mig. Jag vill känna mig optimistisk och se saker från den ljusa sidan, men just nu så känns allt mest hopplöst och jag känner mig inte tillräcklig. Inte tillräcklig som man, som vän, som syskon. Inte tillräcklig för män, för kvinnor, för någon som jag kan tänkas tycka om. Jag räcker inte till.
Jag ser mig själv som ganska självsäker. Jag vet att jag inte är en dålig människa, att jag menar väl, vill inte andra illa och att JA, jag är duktig på saker. I min vardag känner jag mig säker, och går inte runt och oroar mig över hur saker och ting ska gå. I min vardag är livet inga konstigheter. Trots det så finns det situationer då jag inte förstår saker och ting, och varför saker är som det är. Jag förstår, men inte varför det ska vara just så. Det känns som att jag tillåts bygga vägar jag aldrig får gå, och det är svårt att bara släppa.
Nu när jag lättat på hjärtat ska jag fortsätta att kolla på inception, spendera första natten i flogsta och vara besviken över att det inte var ett flogstavrål just kväll.....
Sweeiiiishhhhhhh (fast living inlägget, hör ni hur jag flyger fram???)
Så många gånger jag tänkt skriva, men ba INTE GÖR DET. Ber om ursäkt, och hinner liksom inte nu heller. Fast living. Idag ska jag, Filip, Martin, Josefin, Josefina och Elina till Gröna lund, rättare sagt om 50 min ska jag befinna mig på stationen, och det kommer bli så nedrans kul att åka dit med hela gänget. oh oh oh. Sedan, jag flyttar på lördag. STÖRT? första gången jag på riktigt känner att det är lite sorgligt att lämna stället man bor på. Jag har ju verkligen haft kul här, och läggisen är nice. Känns hårt att gå från 110 kvadrat till 19.... men två månader utan hyra är dock djävulskt nice, och nödvändigt och sedan så får vi ju faktiskt inte fysiskt bo kvar här, men ändå. Lite ledsen i ögat är jag i vilket fall. Har break up issues osv.
MEN NEJ, NU MÅSTE JAG GÅ
Rust or gold
Hejsan kära vänner, ni alla där ute som är som är så där bra att ni ibland känns som enda anledningen till att jag vill åka hem i sommar. Nu sitter jag och Linn i köket. Hon är ledig efter att tentan vart skriven igår. Jag bara ignorerar studierna: Skönt.
Idag bestämde jag, Josefina och Filip oss för att överraska Martin med att dyka upp på hans match. Kommer dit, han är inte där. Han är hemma och sjuk. 60kr well spent. Vi går istället och tar en kaffe i en classy gränd där atmosfären skriker åt oss att endast föra mogna konversationer. Vi försökte, gick sådär. Sedan tog jag mig min väg mot stadium och köpte mig mitt första par converse IN MA LIFE. Kändes mainstream, och är än ej övertygad över dess storhet, men de lär la övertyga mig snart. Sedan har jag även idag känt mig ful. Oskön känsla??? Inte ens Lay your love on me hjälpte, det gör den ju alltid annars?
I övrigt så känns livet lite knappt. Ska flytta till flogsta typ nästa vecka, hämta nycklarna på måndag. Känns kul men trist att flytta från Fille och Linnis, men Linn kommer återfinnas i stan, Filip med martin vid eko, och josefina flyttar ju även hon till flogsta i sommar. Allt är därmed egentligen ok. Sedan är jag opepp på att bo hemma i sommar. Vill inte krypa på väggarna och skapa onödiga bråk med moder och far, but its gonna happen. Great personality trait. Är nervös över Ikea. Vill så gärna ha jobbet och få känna mig lite kapabel att ta mig ut i arbetslivet. En värld jag som mest känt mig utanför. Våren och allt som medför ger dock också själen en extra kick, och hjälper känslodippar att endast bli grunda och kortvariga.
Vad mer har jag att dela med mig utav? Egentligen säkert massor. Vi grilla igår och kolla "gladiator", det var great. skulle också berätta om min valborgseftermiddag/kväll som urartade sig till att bli en utav de jobbigaste i mitt liv. Long story, tar den SNART. Lovar.
Sedan igen vill jag bara tipsa tipsa tipsa om Haim. De är fantastiska, HOPPAS NI LYSSNAR. Vill trycka ner det i era halsar, för de är the shit in ma life just nu, så om ni inte vill göra det för er, gör det för mig. Mitt tjat kommer från ett kärleksfullt place
Kvalborg
Känslan man får när man vaknar och en låt som ej funnits på spottan, plötsligt gör det??? Kan en dag då bli något annat än bra då???
Idag är det kvalborg, och jag ska ha kul som om det vore valborgsnatten, vilket jag missar. Har precis köpt mig en "sen" flygbiljett hem för att jag ska få vara i Uppis så länge som möjligt. Känns ändå bra. Det är ju valborg nästa år också osv, och jag får ju hela förmiddagen och dagen with ma friends. OCH OSKAR KOMMER. Vi hämtar upp den lille jäveln om cirkus två timmar. Its gonna be nice. Kvalborg kommer säkert slå valborg. (Intalar jag mig själv) Men är också nu lite nervös inför intervjun, tänk om jag ba sabbar det?? Nejdå. Jag är charmig, glad och social. Detta löser sig. Just ja, idag ska vi köra brännboll med shottar. Så jävla pepp. Jättekul med brännboll ju??
Nu ska jag även ge er lite music på det vanliga sätt vi brukar gö, fast jag dubblar antalet låtar, för jag är så jävla speciell/hipster/cool
Kvalborg
Känslan man får när man vaknar och en låt som ej funnits på spottan, plötsligt gör det??? Kan en dag då bli något annat än bra då???
Idag är det kvalborg, och jag ska ha kul som om det vore valborgsnatten, vilket jag missar. Har precis köpt mig en "sen" flygbiljett hem för att jag ska få vara i Uppis så länge som möjligt. Känns ändå bra. Det är ju valborg nästa år också osv, och jag får ju hela förmiddagen och dagen with ma friends. OCH OSKAR KOMMER. Vi hämtar upp den lille jäveln om cirkus två timmar. Its gonna be nice. Kvalborg kommer säkert slå valborg. (Intalar jag mig själv) Men är också nu lite nervös inför intervjun, tänk om jag ba sabbar det?? Nejdå. Jag är charmig, glad och social. Detta löser sig. Just ja, idag ska vi köra brännboll med shottar. Så jävla pepp. Jättekul med brännboll ju??
Nu ska jag även ge er lite music på det vanliga sätt vi brukar gö, fast jag dubblar antalet låtar, för jag är så jävla speciell/hipster/cool
Sammanfattar Fårö och berättar om mitt liv
Okey, här sitter jag nu och ska försöka kortfattat beskriva min tur till Fårö, men det blir inte riktigt bra. Det blir mycket man vill säga och allt blit osammanhängande, men allt som allt så blickar jag tillbaka på resan som mycket kul, trots att man stundvis ville krypa ner i ett hål. Tänker göra en lista med för och nackdelar.
+
Det var bra väder
Vi bodde i en mysig stuga
Bodde med hanterbara människor
Vi fick saker gjort
God mat på kvällarna
Drack vin
Skaffade en semesterkatt
Fick lära känna klassen, och vad kul det var!
Fick klappa lamm som bara var en dag gamla
Fick se allt vackert på Fårö
Hoppat studsmatta
Hitta en ca 400 miljoner år gammal fossil
Fick spendera tid i Visby
Filmade massa
Hade eget rum, och som jag NJÖT
Sov som en gris varje kväll
-
Cykla 3 mil varje dag
Regnet och kulingvinden första dagen vi cyklade till får område
Fick åka bil hem med 13 23 (ett kodord för någon jag ej vågar nämna vid namn. hen ska ju trots allt sätta mitt betyg för kursen) som inte kan köra bil (vi snackar det EXTREMA pumpandet på gasen. En spydde. såpass illa var det)
Åkte på fagning och fick inget för det?? #ovärt
Luktade bajs en bit av vägen vi cyklade på
Som ni ser så är det mycket fler positiva saker, än negativa. Enkel matte osv. Apropå matte, kom inte in på mattekurserna för sommaren??? Känner mig jättekass...................... Apropå att vara jättekass, har jobbintervju(YEEEY!) 1:a maj.................... (dafaq???) Så kommer missa valborgsnatten, men får kanske jobb på Ikea i Uddevalla i sommar! Ibland får man la helt enkelt bara försöka vara mogen, och tänka på framtiden osv.. MEN FÖRSTÅ BITTERHETEN???? Livet ba inte är okey ibland??? Apropå inte vara okey, det ska regna på de närmaste dagarna???? alltså WHY?? Surt osv. Apropå surt, var ute och sprang imorse. Det gick kass. Det kändes surt, inte bara i munnen efter en accidental spypool i munnen halvvägs (satte slem i halsen, och ba var för trött för att reagera på något annat sätt), utan också mentalt. VARFÖR sa jag ja till att springa blodomloppet?? Apropå blodomloppet, ska snart sätta igång mig fysiskt genom att gå till flogsta. Kommer ta 200 år.. Better get started........................ Tur att jag tar med mig vin som färdkost. Enda rätta.
Tillbakish
HEJSAN BLOGGVÄRLDEN
Har nu lämnat ön i öst och befinner mig i Uppis. Så skönt att vara tillbaka och slippa all vardagsmotion som liksom vart lite för mycket för att en slöhas ska palla med osv. Har fått vanan att vakna sju. Skönt. Ska nog ta tillfället i akt och börja springa. Har ju en "tävling" att se fram emot. Älskar mål. Säh. Hatar mål. Osäh. ska skriva ett längre inlägg för er kära vänner inom kort, för just nu hinner jag inte med. skall in till civiluppsala och utforska. Ska bli intressant, och med säkerhet dyrt. OK.(OBS, inte ok som okey, utan ok som O K. som okul, ocoolt etc alltså inte K)
Söndag.
Livet är skört och starkt på samma gång. Det är mycket som är jobbigt, men det är också mycket man klarar av. Det är mycket som känns fel, men det är också mycket som känns rätt. Det är i livets gilla gång. En len, sametsröst tröstar en. En tyst, smygande storm förstör en. Ibland är man rädd för vilken person man blir, och åt vilket håll av balansgången man kommer fall åt. Är det jag som blir galen? Är det jag som blir lycklig? Ovisheten gör en rädd och osäker, och det gör att man helst gömmer mig för att slippa kontrontationen. Ska nog sluta gömma mig snart, när jag är modig nog att bita i det sura äpplet, och sluta vara ledsen över saker som inte ens hunnit bli. Jag längtar efter att få raukas med Gotland. Komma bort och carpe dima hela dagarna. Att faktiskt rent fysikst också få gömma sig en stund. Tror inte det kommer vara något annat än bra för mig. Sedan är det ju också skvalborg, kvalborg, valborg och finalborg snart. Ännu något att se fram emot.
Livets onödigheter
Ligger i sängen iklädd fashionabla boxers från hm. Ett par av ett trepack. De är billiga, och svarta. Underlättar mitt liv. Hemkommen från en wunderbart mysig kväll hos Elina, på andra sidan stan. Vandrar hem i regnet med Josefin. Vi delar på oss, och jag går plötsligt in i en vägg av ALLT. De minsta sakerna i livet, kan ta det största utrymmet i kroppen, och jag vet inte hur länge något faktiskt kan ältas i lillsinnet. Jag kan inte längre bli lämnad ensam, för tankar i hjärnans subsystem kryper sig fram och stryper mig innefrån. Låt oss överdramatisera mitt liv, I know, men jag vet inte vad jag ska göra. Jag mår så jävla bra. Jag mår så jävla bra. JAG MÅR SÅ JÄVLA BRA. Men ändå ligger jag här, och kan inte hantera det. Det är som att vänta på en buss som man inte vet när den kommer. Det är som att gå i en skog man inte vet om man kommer ur. Eller. Det är som att se sista bussen åka iväg precis framför en, och det spelar ingen roll hur mycket du springer, du kommer inte komma ikapp den. Det är som att gå i en skog och veta att man inte kommer komma ur den. En rondell utan utfart. JAG KAN HÅLLA PÅ I ALL EVIGHETER. Det handlar om att släppa det dåliga, och låta allt bra sjunka in, och stanna där. Men hur gör man det? Hur gör man det?
Nu ska jag lägga mig, salongsberusad och redo för en morgondag som ska bli så himlans kul. Jag ska släppa livets beskymmer, och fan börja leva i nuet. Varför ska jag älta?
