sajavlacasual

 

Är nu hemma efter att ha spenderat dagar samt nätter ute i sommarstugan. Det har varit skönt, för där är saker och ting stilla, och det finns inget onödigt som stimulerar sinnena. För mitt liv känns lite det motsatta, just nu. I måndags loggade jag in på antagning.se och möts av något som ger mig ett totalt meltdown. Jag är struken ifrån min utbildning i Uppsala. Det var min efteranmälan som inte blivit behandlad, som sedan blev det, och som hamnade lite i skuggan utav allt, som förstörde allt. Jag går liksom in i väggen. Vad fan ska jag göra nu?

 

 

Detta kan dock ha löst sig. Det jag har sökt har inte ett allt för högt tryck på sig, vilket gör att min efteranmälan kan ge min en plats i programmet ändå. Jag kan andas ut, typ, men ovisheten gör mig hispig, för man vill ju egentligen bara veta. Jag vill se mig själv som att jag ska dit i höst, som att jag kommit in, men jag vågar samtidigt inte riktigt. FAN. Som om det inte vore nog, så stressar annat mig med:

 

 

Boende, och allt som kommer med detta. Först och främst så har jag ju sagt upp min lägenhet här i trollhättan. tur som jag har finns det människor som vill ha den redan i september. Detta innebär dock att jag måste strukturera ihop visningar med alla som vill det. vissa bor långt bort, vilket innebär att det skall skickas ett infromativt mejl med bilder. Detta betyder att jag känner mig lite tvungen att grovstäda lägenheten. När allt detta löser sig, så ska jag ju även packa ihop alla mina grejer. vad ska jag slänga? hur ska jag sortera upp lådorna? eftersom jag jag än inte fått något boende, så kan jag ju inte ta med mig några saker, typ. Vart ska jag ställa allt? Lite saker överallt förmodligen, när ska jag fixa det?? Sedan att jag känner mig stressad över boende, för att jag inte vill utnyttja Linns erbjudande om att jag får bo där ett kortare tag, det ger också en uns ångest. Sedan har ju pappa släppt bomben om att köpa en lägenhet i uppsala, där jag kan bo, men hur snabbt detta kommer ske, vet liksom ingen (och jag vill ju inte tjata!!!! Men jag vill veta nuuuu!!!)

 

 

Plugg, ja jag har en omtenta som hänger kvar. Den måste jag börja plugga på nu på riktigt. 24:e Augusti smäller det fan.

 

 

Pengar, har inte så mycket. vill inte vara gnällig, för jag vet att det kommer lösa sig, för det gör det allt för mig och pengar, men det är allt något som oroar mig i alla fall lite. 

 

 

Mina vänner och min familj. Jag vill ju spendera tid med er innan jag liksom åker, och ni liksom åker, och det är inte så att ni är en börda, det är bara det att jag vill hinna med att träffa er såpass mycket och allesamman så att det känns bra nere i maggropen. så att det kräver någon slags schemtisk uppläggning för att jag ska kunna få ihop det med allt annat.

 

 

Uppsala Universitet. Jag ska liksom börja på riktigt nu. Jag inleder nu the real thing. fem och ett halvt jävla år. HELT STÖRT? Åh herre herre. Hur ska det här gå? HUR ska det här gå? HUR ska det här GÅ? Sedan insparken, tänk om det blir för mycket? tänk om alla mina föreläsare är ohjälpsamma puckon? Tänk om alla jag pluggar med är ohjälpsamma puckon?? Tänk om allt bara är dåligt, och omysigt??? Alla dessa saker jag inte vet än.

 

 

JAG SKA FLYTTA LÅNGT HEMIFRÅN , det är LÅNGT hem. Kanske låter löjligt, men ändå. Det går inte att bara droppa in. Det tar minst fyra timmar hit, eller dit. Jag har bott på bästkusten hela mitt liv, nu ska jag till öst?????? Mind fuck. va fan. Kommer de prata jobbigt? Kommer de vara fittor på den sidan landet? Alltså. PLUS att jag aldrig varit i Uppsala. Jag ska flytta till en stad jag aldrig varit i??? Hur fan ser det ut?? Hur ska jag hitta???? Jag har ju ingen fancy mobil, ska jag gå runt med en fucking karta???? ALLTSÅ.

 

 

Sedan är det en massa småskit jag måste fixa. Exempel: Csn, min cykel, måste ringa massa företag, vem ska adoptera min växt (???!!), mm.

 

 

Så jag känner mig som en stressad själ som försöker få ihop mitt liv. Hoppas att det lugnar ner sig allt eftersom att vissa frågetecken kan stryckas ut. Är visserligen optimistisk i min stressighet, men det är fortfarande jobbigt like fucking hell. 

 

 

I sign out