sajavlacasual

Jag drar mig sällan in i debatter. Inte för att jag är rädd för att bli dömd, eller rädd för att ryta till när någon är totalt irrationell med sitt argumenterande. Jag avhåller mig ifrån debatter främst för att jag känner att det alltid finns en djupare förståelse kring saker och ting. Det finns alltid olika faktorer som väger in ett tyckande. Det finns alltid två sidor. Visserligen finns det vissa debatter där det enligt mitt egna tyckande bara finns ett rätt, och i vissa situationer kan jag slå mig blodig för att få den andra parten att förstå varför de har fel. Alla situtioner är olika, osv.


Men ofta tycker jag att det är bättre att hålla en lågmäld karaktär. Det kan ligga i min osäkerhet kring politisk kunskap, då jag inte känner mig fruktansvärt insatt, men det är också för att ens tyckande är som vinden, den byter riktining (SÅ SNYGG LIKNELSE, eller inte....). Förstå inte fel, för i stora grad så ändras inte ens värderingar, utan sitt sätt att uttrycka sig. När man läst båda sidorna inom ett ämne, och förstår båda parterna i deras resonerande, (alltså, inte hålla med, men att även förstå deras argumenterade) det är oftast då som jag tycker att en person kan debatera felfritt.


Sedan är sättet du förhåller dig till debatten också innerligt viktigt, för beroende på hur ditt tonläge/val av ord/kroppspråk ter sig, så kan du ge ut signaler som kommer stärka sig annorlunda inom gruppen.


Att tycka till i dagens samhälle är en jävligt svår grej att bemästra, så ibland kan jag känna att jag inte är den rätta att tycka alls. Man måste ha en riktig kunskapsgrund ur båda perspektiven, och det är ju så svårt när man ibland känner att man verkligen tycker något.


Jag tror inte texten fullföljer den röda tråd jag har i huvudet. Vet inte om jag får fram det som jag faktiskt vill säga. Kanske formulerar om den någon dag, mest kanske för mig själv. Nu bär det av till B-landa! eller, snart i alla fall