Ett av mycket töntigt


Har det senaste halvåret kommit till insikten att jag älskar när människor har udda intressen, och bara totalt embracear det. Liksom saker som är RIKTIGT LAME egentligen, men som man inte kan rå för att man älskar. Jag har den senaste tiden kastat ur mig upp till höger och vänster att jag faktiskt älskar pop, och inte bara de där invecklade melodierna, utan också de man hört 5.000.000 gånger innan. Jag gillar att vakna på morgonen och stoppa hörlurarna i öronen/koppla in datorn i högtalarna, och dansa in morgondagen. Kanske till Avicii, kanske till Gaga eller varför inte till fucking danny och låten amazing. Ja blir gla som spa, och jag kan med hjälp av detta få hemtentor och allt annan skit gjord utan all ångest. 


Det var dock inte detta ocoola som jag skulle snacka om idag. Nej, jag prata med er om liksom toppen av världens ocoolhet. Det som nästan är lika med ett socialt självmord om man nämner det bland folk, homo sapiens. Det som är så. inte. tufft. Jag ska prata med er om eurovison.


Ja, mina kompanjoner, kamrater, följeslagare. Jag älskar ståhejet kring eurovision som ploppar upp varje år vid denna härliga årstid. Det är lite så att jag längtar. Jag vill sitta i soffan, plöja mig igen 42 olika bidrag och kritisera, analysera och gissa vilka som kommer hamna på vilka placeringar. Såklart laddar man ju upp med att se alla bidragen i förväg. Såklart har man tittat på "inför eurovision" och har en liten koll. Fast, det är inte så mycket musiken, egentligen, som man kollar. Man kollar ju inte för att "vidga sina vyer inom musikvärlden" eller för att hitta ny musik. För 3/4 av alla låtarna som deltar är ju riktig skit (alltså riktig riktig SKIT), men det är lite charmen det med? Sitta och slänga hatord och allmänt håna dem som är riktigt kassa.  Och programledarna som försöker vara roliga, eller som försöker way to much. Eller alla de som ger ut poängen, TV GULD. Jag förstår faktiskt inte hur man INTE kan tycka det är mysigt. Sedan, såklart, att sitta och hejja sönder på Sverige och bli arg så fort vi inte får poäng. Det är fint det med.


Ja, eurovision är fantastiskt, faktiskt, och i år har jag haft tid att ha den kollen jag vill ha till the big day. (22, 24 & 26 Maj!) Jag är skit taggad. Töntigt taggad och asnervös. Loreen är tippad att vinna. Liksom lika favorittippad som Alexander Ryback och Lena var, och de vann ju faktiskt. Åhhh. Jag dör. 


Som avslutning ska jag nörda till det riktigt och visa er en låt som är min favorit (förutom sverige dårå) men även årets absolut värsta låt. Estland vs San marino. Toppen och botten.








Jajjamän. Tror jag rundar av där. COOL KILLE SIGNS OUT


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0