sajavlacasual

 

har precis genomsökt internet efter information kringliggande konsekvenser från utbrottet på Eyjafjallajökull 2010, för att komma fram till att Island är jävligt förberedd och det riktiga problemet var egentligen bara askmolnet. Visst ska man vara glad för att inget mycket värre hände isländarna, men jag skulle ljuga om jag inte sa att jag var en aning besviken. Varför har jag detta intresse för naturkatastrofer??

 

 

Annars så är det mycket som är som vanligt här i Uppsala, vilket kanske börjar tära på mitt sinne. Jag har insett att jag är som lyckligast när jag förlorar mitt långtids perspektiv och likso, på riktigt har en mentalitet vecka för vecka. Nu går jag istället runt och tänker på December och när jag ska åka hem. Jag längtar jättemycket??? Förstår mig inte på min melankoli, för allt är ju bra? Läser en jättekul kurs just nu. Måste vara fittnovember. Fan vilken jävla HEMSK månad. Mörkt och omysigt. ÅHHHHHH. Plus det där att man känner sig så osnygg, ocool och ofuckable. Det gör inte saken mycket bättre.

 

 

Nu kom Linn hem och jag ska ta och sluta whinaaaa

 

 

Men det gör jag ju bäst, osv