sajavlacasual

 

Hej. 

 

 

Ska börja inlägget med att ej be om ursäkt för mitt uppehåll, mest för att det är typ det enda jag gör i mina inlägg, ursäktar mig, och det ska man ju faktiskt inte göra i livet. Ta plats osv.

 

 

Vart ska jag börja? Veckorna rullar på och nu nalkas den fruktade tentan på 11hp (!!!!) och jag är stressad upp till öronen. det roliga med mig är att när jag blir stressad så blir jag antingen:

 

 

1. Arg på världen. Skyller på allt och alla då det inte är mitt fel att jag inte kan, utan universum och alla dess invånare. Liksom most likelyy att det är så, tänker jag, för jag, jag är ju jävligt bra ändå. Jag behöver inte den här tentan för bekräftelse. Fittliv.

 

 

eller...

 

 

2. Jag blir låjj. Glider runt som ett spöke. Bryr mig inte, riktigt. Det får bli som det blir för livet går ju trots allt vidare.

 

 

Man kan nog diskutera mina reaktioner som något som grundar sig i min rädsla för att göra mig själv besviken. Istället skyller jag ifrån mig på andra eller så anstränger jag mig inte. Då är det ju inte så att JAG gjort att jag fått underkänt. Hade livet varit bättre så hade jag klarat mig. 

 

 

nog om min tentaångest

 

 

Hur är allt annat utöver skolan? Väldigt bra. Jag trivs som handen i handsken, och jag känner att jag har många människor att vända mig mot vid behov. Känns bra. Sjukt att vi bara varit här i två månader. Jag har inte längre ångest över att jag ska plugga i fem år, utan nu känns det nästan för lite ibland. Ska jag vara en riktig lärare om bara fem år (?????). säh?

 

 

Detta inlägget kanske inte var så himla roligt utan relativt informativt om min tillvaro. Hoppas det glädjer er ändå. Ni kan ju fråga om det var någon detalj som ni känner att ni vill veta, osv. Äkta fjortizzbloggahh stylee

 

 

HOPP OCH KÄRLEK

 

 

Im out.