Vilket år

Det är mycket som har hänt detta året. Vet inte om någon av er läser här längre, men nu kommer sammanfattningen. kanske mer för mig, vet inte ens längre. skillnaden på att berätta eller begära bekräftelse är så otydligt ändå.
 
Ordförandeskapet är över. I veckan tog jag bort mejlen från telefonen, så nu börjar jag officiellt få mindre och mindre koll. Min hjärna får med detta jävligt mycket utrymme till allt annat jag en gång gjorde/inte gjorde i livet. Jag vill nog säga att jag blivit en bättre human being av att vara ordförande. Inte som att jag blev en bättre människa, utan liksom att jag nu är en mer fungerande människa i samhället. Förstår ni skillnaden? vet inte hur jag ska förklara det annars. Jag tror också att jag blivit en bättre lärare på köpet. Jag har börjat förstå saker jag kanske inte riktigt fattade innan, men främst förstår jag hur jag vill ha saker. Det känns skönt, för mig. 
 
Jag hade praktik i vintras/våras. Åtta veckor på ett gymnasium där jag undervisade i svenska 2, svenska 3 och geografi i språkintro. Har aldrig kännt mig så stimulerad i hela mitt liv, och aldrig jobbat så hårt för någonting, någonsin. Både på gott och ont. En dag svimmade jag efter jobbet. Slog mig mest i höften, men åkte tidigt till skolan nästa dag och höll två riktigt bra lektioner. Min ena handledare sa att han svimmade förra veckan, med ansiktet rakt ner i uppsatser han rättade. Så är det tydligen att vara lärare. Det är en väldig press som lärare, men samtidigt tycker jag om det. Allt är så socialt betingat. Fick vg på praktiken. Universitetet tror att jag kommer vara en bra lärare. När vi kom tillbaka skulle vi hålla minilektioner framför sina kursare och kursledare. Jag fick betyget "absolut vg", och många fina kommentarer efter. Ja, jag la in det bara för att jag vill skryta, men det kändes så himla bra. Sen fick jag också fantastiska utvärderingar av mina elever. Läraryrket är så himla konstigt. 
 
Jag har också jobbat. Har hållt lite seminarium på mässor, rättat nationella prov, men främst jobbat på ikea. Det har gått bra. ibland tungt när helgen försvunnit och man inte fick vila, som man förmodligen behövt. Men jag har trivits, och det är en frånkoppling från allt annat jag gör. Nu har jag dock sagt upp mig. Jag slutar i juli. JAG VET SJUKT. 
 
Jag kan ju också skriva om allt jag inte gjort. Jag har inte gått ut lika mycket som jag en gång gjort. Jag har inte umgåtts lika mycket med mina kompisar. Jag har inte hittat på lika många saker. Även fast mycket grundar sig i att jag inte haft pengar, så har det också varit pga att hinna med allt annat. Det har vart trist att missa, men det är väl så vuxenlivet blir sen. suck. Jag har inte lyssnat lika mycket på musik. Jag har inte sett lika många filmer eller serier. Tiden har inte funnits, och det har varit tråkigt.
 
Jag gick nästan in i väggen i våras. Det var efter praktiken, och när allt vanligt liv började igen. Jag låg i sängen och kom inte upp. Hade några väldigt tråkiga panikattacker. Hade ganska mycket ångest. Efter det fick jag bromsa in typ allt jag gjorde.
 
Ja, sen klippte jag av håret. Känslan av att bli en ny människa, och konstigt nog fungerade det. Jag blev nog lite det också. 
 
Nu i maj/juni har jag försökt ändra om mitt liv lite, för att det inte ska kännas som att jag börjar om med förra året. Jag kliver av ordförandeskapet för sektionen, men blev ledamot för uppsala studentkår. Jag slutar på Ikea, men börjar jobba på universitetet med att konstruera ett mentorskapsprogram för lärarprogrammet. Sen har jag träffat någon som det känns underligt bra med. Vi får se hur det fortlever sig. Den som kommer hem över fallens dagar får kanske till och med träffa honom. 
 
Sammanfattning av sammanfattningen: Detta har varit bland de bästa och sämsta skolår i mitt liv. 15/16 alltså. Jag har blivit såpass utmanad att det nästan tagit kol på mig på riktigt, men jag har också gjort så mycket saker att jag aldrig kännt mig så jävla vettig, kapabel och duktig i hela mitt liv. Jag är dock glad att det är över, att jag går vidare och har så jävla mycket ledigt i sommar. Det här inlägget tycker jag också symbolerar min ledighetstatus (HÖG)
 
 
Det var det vänner. Hoppas vi hörs och ses snart.
 
Bye

Ett nytt inlägg

 
Vi hörs så sällan numera, vilket är fruktansvärt tråkigt. Vi vet liksom inte hur vi har det, inte mer än genom facebook och genom instagram (vilket vi alla vet bara handlar om skryt och LÖGNER). Det är så himla synd. Uppsala och Lund är lite för långt bort, för fan.
 
Hur mår jag? Allt är relativt. Jag gör mycket för stunden, ni vet hur jag är. Bekräftelse i form av, ja jag vet inte längre. Det är nog för mycket, jag vet om det. Försöker se det som en fas som kommer passera. Jag ska bara ska bli varm i kläderna.
 
Ordförandeskapet går bra, men är tidskrävande. Möten hit, möten dit. Mail där, mail här. Planering upp, planering ner. Det är dock ganska kul att grotta ner sig i, och det känns som att jag blir aningen lite mer vuxen för varje slag med klubban. Jobbet är lite mer slitigt. Har ökat min tjänst till 20%, vilket mest var för pengarna. Jag behöver pengarna. För med högskolepoängen går det sådär, 5hp från att bli beviljad från csn, vilket gör att jag inte har en inkomst, vilket gör det svårt att fungera i fakking kapitalistsamhället, vilket gör mig fattig as hell. Pengar alltså, källa till så mycket stress. VARFÖR valde jag matte? Sedan ja, jag går ju i skolan som vanligt. Läser äldre litteratur. Kul men svårt att sätta huvudet på spiken på seminariumena, men det blir bättre. (har tenta på fredag.............) Där emellan försöker jag ha kul, vilket jag inte alltid hinner med. Det är väldigt tråkigt.
 
Så jag mår bra, men jag är stressad. Det är väldigt mycket nu.
 
 
 

SYND OM MIG

 
Fy fan vad tider försvinner!
 
Ville bara få det sagt
 
As of this moment ligger jag i sängen och känner mig DÖDSSJUK, fast jag bara är vanligt sjuk. Men vanligt sjuk suger det med. Det suger HÅRT. Efter en ganska tung skolvecka med inlämningsuppgift och seminarier baserat på typ 12 böcker så kommer jag ut på andra sidan MED SJUKDOM. Jag som hade planerat en njutarhelg utan jobb och planer. Well, så kan man ju tydligen inte ha det. DOCK uppskattar jag(???) att jag blev sjuk nu. Jag missar ju heller inte något då. Se det goda i det onda. 
 
Kvalborg och valborg var min bästa hittills. Ja, mitt intensiva instagrammande fyller ju in detaljerna, men det var verkligen KUL. Bakfyllan var dock EJ kul. Typ en koma? Läskigt. 
 
Fan, nu blev det för synd om mig. Måste gnälla ihop mig under täcket och kolla netflix. Måste typ handla. SÅ SYND OM MIG!!!!!
 
 

Jodel, spya och brandlarm

 
Alltså, så mycket konstigt sker just nu. Måste få reda ut shit.
 
Alltså Jodel
Har ni hört om det? Det är så SJUKT utpräglat i Uppsala. Alla har det, och är liksom en feed med bara anonyma statusar. Man kan skriva VAD SOM HELST (förutom personnamn, rasistiskt osv. Fungerar hittills skitbra, fattar EJ hur det håller sig så clean som det gör). Information sprids på två sekunder. Man kan få reda på vad som händer överallt. Studenterna har helt plötsligt blivit 2 miljoner gånger närmare varandra. Är fint, men är rädd. Detta kan väl ändå inte sluta bra??
 
Sedan. Min springtur idag. Sprang och det gick typ skitbra. Hade ett flow, bra musik, fint väder. Det va nice (eller, så nice det nu kan bli med att springa. Det suger ju fortfarande). När jag liksom sprungit i en halvtimma så känns allt liksom fortfarande bra (???) Tills jag plötsligt ba mår skitilla. Från noll, till hundra. Magen vänder sig ut och in på ett knäpp med fingrarna. Ställer mig plötsligt och spyr vid vägkanten, två gånger. Har aldrig hänt mig.
       Medans jag står där, springer en TYDLIGT jävla fotbollskille förbi, och ba sneglar på mig. Med en jävla översittarblick. Han ba passerar mig. Skiter i mig. När jag står och spyr?? Ser ner på mig. Som att jag är sämst??!! Det som händer härnäst kan jag typ inte förklara. Någon mix av att vara uttömd på energi, pumpad med andrenalin och typ orimligt stor stolthet/kämparglöd mot rättvisa gör att jag Lägger på en SJUK spurt. Jag springer mitt absolut snabbaste, förbi en cyklist, förbi fittfotbollskillen, i 400 meter. När jag kommer runt krönet så viker all kraft jag har, tårarna rinner som floder och jag svänger in bakom en buske och storbölar. Jag är helt uttömd, och DÖD. Jag förstår fortfarande inte vad som hände. Va det ens jag??
 
Igår natt gick också vårt brandalarm i korridoren. Vaknar och hamnar också ni i någon slags trans?? kommer upp ur sängen, tar på mig varma kläder, plockar på mig värdesaker, går fram till min dörr och sätter båda händerna mot för att känna om den är varm. Detta för att jag en gång för länge sedan lärt mig att man på så sätt kan få reda på om det brinner på andra sidan, och att det kan vara farligt att då öppna dörren och tillföra mer syre. Detta händer liksom på fem sekunder?? (så stolt över mina reflexer??) kommer ut och det är rök, men ingen brand. Vår disträa (Linn, du och jag är INGET I JÄMFÖRELSE) hade glömd brödet i brödrosten. Det jag gör då är att skriva på jodel att det inte brinner i hus 24, utan bara larmet som är igång. För det gör man liksom nu för tiden. För då får alla reda på det (LÄSKIGT??). Han är nu i jodelvärlden: brödrostkillen.
       45 min senare, mitt i korridorens pyjamasparty i köket, så blir larmet äntligen avstängt. Så himla underlig upplevelse. Värt att nämna är att jag idag kommer hem, känner röklukt igen. Ja men visst, då hade han glömt ris på spisen, som håller på att börja brinna. DET HAR INTE ENS GÅTT 12 TIMMAR. LÄR DIG. 
 
åh. Jag hade verkligen mer att berätta. Men jag har glömd nu..... 
 
Vi får höras helt enkelt and talk more about my crazy lajf !
 

Tlött

 
GÄSPAR. Kommer hem efter prut-möte (HUR kan det bara vara jag som tycker det är kul??) med uppsala studentkårs sektioner osv. Var väl intressant, men samtidigt så uppenbart att man ser så olika på aktivitet. Blev lite irri, men det löste sig. Alla gör ju bara sitt bästa.
 
Anywho. Idag har det varit bra väder, så tänkte passa på att springa. Det gick skit, men blev gjort. Vill typ inte prata mer om det. Att va anfådd suger juh?!?!? Skulle också pluggat mer än vad jag gjort. skitsamma, jag kör översiktsläsning. As fuckin always. 
 
Nästkommande tid är ganska busy. På fredag är det finsittning med lärare där jag ska va toastmaster pga behöver en dos av bekräftelse. Sedan ska jag på sittning med andra engagerade studenter för uppsala studentkår. Har ingen aning om vad det är, men hoppas på det bästa! Sedan är pedagogdagen. Ja, sedan är det jobbhelg igen, och mittimellan allt det är det plugg. Ja, jag trivs med att vara del av saker, och ha saker att fokusera på. Men nu börjar jag sakna lille familjen, men hinner på riktigt inte hem. Det är trist. Ja, det suger till och med för jag vill bara hem och typ, säga hej?? Ba ha en kram, lite onödigt tydlig kärlek och framför allt dyr och god MAT. Typ kött. Eller who am I kidding, BARA KÖTT. Längtar ärligt talat jättemycket hem. 
 
NEJ INNAN JA GET DO EMOTIONAL. Ska kolla på The honourable woman. Har ni inte sett det, men gud SE DET. Hur bra som helst. Lite house of cards vibbar? Eller? Fast mindre evil spel tror jag. Ja jag har bara kommit halvvägs, så vem vet?!
 
hej

Bös

 
Jag vaknar i sängen efter att jag fullt och helt medvetet legat kvar längre än vad jag kvällen innan bestämt. Men skitsamma. Detta är min lediga dag under påskhelgen, så IMMA NJUTA. Bestämmer mig för att gå all in på frukosten. Av en slump så hade jag liksom allt som e nice på en hotellfrukost. La ner tid på att på mitt bacon prcis rätt, äggen kokta till precis rätt konsistens, skar upp grönsaker te mackorna, mackorna som va DYRT dumpsterbröd min korridorare kirrat men gav till mig pga hon åkte till föräldrarna. Sedan min ica basic ost. Billig och sjukt god(??? vet inte om billligheten är det som gör att min hjärna tycker den är god. Är förvirrad) Hade en liten sipp yougurt. Detta avnjöt jag med två härliga koppar kaffe med mellanmjölk. Blev så mätt att jag var tvungen att lägga mig igen. That feelin.
 
Så nu har jag väl firat min påsk I guess. Det är trist, för jag vet att de ska elda och mysa i skogen, i stugan,familjen där i väst. Men det är som det är. Välkommen till vuxenlivet där jobbet tar för mycket plats än vad man är bekväm med. Kan tillägga att jag bara jobbar varannan helg, och bara 11 timmar. Jag borde inte klaga.
 
Men det blir lite ansträngande ibland. Har precis avslutat två ganska tunga och första kurser i svenskan. Grammatiken Var schemalagt ungefär hela tiden, och hade helt oförståerliga mängder övningar. Jag gjorde dock nästan alla, var på nästan alla föreläsningar och fixade mig ett underbart godkänt. Så himla nöjd. Utbildad språkpolis (säh.) Den andra kursen tvingade mer produktion ur en, och hemtentan som lämnades in förra veckan var UTTÖMMANDE. men den blev klar, väntar fortfarande på betyg (håller tummarna osv)
 
Annars in life då? Ja, det händer väl saker, men inget som känns utöver det normala. Det är liksom samma. Vilket är trist. För att motverka de feelingz jag annars i samma känslomässiga situation brukar få dras med, så har jag börjat träna. I snart en månad har jag fyra gånger i veckan (JAG VET VAD HÄNDER MED MIG) simmat på det allmäna badhuset här i Uppsala. Där har jag simmat längd efter längd bredvid gubbar och gummor på vattengympa och kännt att jag kunnat bygga upp någon form av självförtroende. Jag har inga muskler, eller kondition men däremot en saftig liten bilring. Och det får man liksom ha där. Har till och med köpt simglasögon. Ser man cool och snabb ut, kanske man blir det, tänkte jag. Väldigt skönt dock.
 
Sprang idag också. DET VAR EN UPPLEVELSE. Man glömmer typ bort hur jävla sjukt jobbigt det är. Det är fan stört vad det sätter press på de små musklerna man har. Måste dock berätta det dummaste. Min telefon är ju sönder, så kan ej lyssna med hörlurar från just mobilen. Detta suger, men istället dras jag runt med min ipad, vilket funkar för mig, men ALLA tycker är så SJUKT KUL. Jag tycker det är en rimlig lösning. När man springer så vill man ju dock ha musik, för annars, HUR ÖVERLEVER MAN?? det gör man inte. Så hur ska jag få musik till när jag ska springa? Jo, geniet som jag är så tog jag plattan, la den i en tygpåse, och bar denna som en ryggsäck. Jag vågade dock inte visa det för allmänheten, så hade en tröja över. MEN, så nöjd över min lösning. Det må va ganska konstigt, men ibland for man ba do what you got to do. Tror heller inte det syntes, men samtidigt, VEM BRYR SIG. 
 
Hjälp vad jag skriver. Har ni ens hunnit med så här långt?
 
På många sätt känns det liiiiiite som att jag börjat få ihop mitt liv (ytligt i alla fall). Jag börjar reflektera till en större grad runt tvättning, städing och att hålla i ordning. Har köpt växter som ingen än har dött pga jag tänker på de som liven. Jag har börjat se över min matvanor, drickvanor och ba vanor. Kanske inga stora omvälvande uppenbarelser, men dett känns som ett jäkla steg mot min inre mognad osv. appropå mognad. Har fyllt 23 år. Det känns bra, men ändå trist att sakta vandra ifrån ens ungdom. eller något. Jag är ju inte gammal, men ju längre tiden går, desto mer trodde man att man vid det här laget skulle ha åstadkommit och genomgått. eller något. Syftar nog egentligen bara till det emotionella. Väldigt töntigt, men kärlek borde få knacka på min dörr också snart. Vi får se. Håller mig ju busy.
 
Just ja, håller ju också på med kåren. Traskar runt på en massa möten, och lär mig massor. Känner faktiskt att jag blir smartare oc växer med erfarenheterna jag får. Ska söka till ordförande i maj. Vi får se hur det går. 
 
Nu ska min långfredag gå vidare mot ica. Mjölken är slut, och så kan vi inte ha det. Funderar på om jag ska unna mig godis. Vet inte än. Har sett om hela säsong två av OITNB, och måste nu hitta något annat att titta på ikväll pga alla friends är i andra delar av Sverige pga påsk. Ska dock tvätta jobbkläderna ikväll, tvättid klockan 20.00. Lovin' it. Kanske bara blir lets dance och Kejsaren av portugalien. Läser den i nya litteraturkursen, DEN ÄR SÅ BRA, och hitta en upplaga från 1929, så känner mig också cool. Hade jag orkat hade jag tagit bild på boken, så fin är den.
 
MEN HEJ DÅ PÅ ER, om ni ens fortfarande läser här. FÖRLÅT FÖR ATT JAG ALDRIG HÖR AV MIG. 
 
Kram

hej

 
Såattehh. Det har blivit ett nytt år och Matten är typ bakom mig vilket är typ det viktigaste som hänt den senaste tiden. Ja, jag läser det inte i alla fall just nu. Jag läser svenska, och jag trivs fantastiskt bra. Det är skönt. Klassen känns himla bra. Jag har börjat komma närmare min korridor. Jag känner mig duktig med annat in life. Jag har sett Hello saferide, ska se First aid kit på lördag, Say lou lou i mars och Seinabo Sey i april. Jobbet flyter på trots att det visserligen suger att ge upp lite dyrbar tid på helgerna. Jag är dock duktig, så det ger mig lite boost i självförtroende. Plus att jag får extra cash. Det trivs jag med. Jag har också hunnit inleda en romans, likväl avsluta den, vilket kanske inte är superkul, men jag känner mig inte oomtyckbar på de loving front just nu, vilket kändes som att det behövdes typ jättemycket. Jag är vice för sektion Lära vilket är jättekul. Ni vet hur jag gillar att engagera mig i things och känna mifg viktig. Bekräftelse lever jag på osv. 
 
Ja, för att vara februari så har livet fallit en aning på plats, och jag vill skriva ner det här i bloggen för mig och för er mest för att bekräfta att, ja, tro fan att det känns bra ibland också.
 
 

.

 
1. Vem är din främsta förebild och varför? 
Detta är ej ett försök till att framställa mig själv som en svärmorsdröm, jordnära, eller lame osv men måste verkligen säga min Farmor och Mamma. Jag önskar verkligen att jag var lika uthållig som dem, och tron om att man verkligen kunde leva på en optimistvåg som livet tros innehålla (Man ba, VAD ÄR DET?). Att jag fick känna allt, men inte att det kanske bröt ner mig osv.

2. Vilken tv-serie skulle du vilja vara med i och vem skulle du i sådana fall vara (alltså som en riktig person, inte som en skådis)? 
Så svårt. För man kan ju komma på en miljon serier man vill vara i, men ba, GoT, vill inte bli ihjälhuggen?? Kommer välja modern family pga känns tryggast. Känner att jag kan spela Phil och Claires äldsta son som liksom inte varit med än för har varit i Europa och varit cool. Världsvan, rolig och cool.

3. När är du som mest kreativ? 
När jag är stressad eller typ ledsen. Då vill jag få utlopp, och det känns som att jag får till det som jag annars inte får till. So artzy

4. En favoritfilm, en favoritbok och en favoritlåt? 
FAVORITFILM, typ Les mis eller inception tror jag, bok är svårt för jag liksom läser inte så mycket osv, men Blonde (som jag för övrigt inte läst klart än hehe..) är hittills väldigt väldigt fin. Låt är ju typ omöjligt, men on da top of ma head, M83 och midnight city

5. Hur ser din handstil ut?
ORKAR INTE TA BILD FÖRLÅT
 
6. Hur tror du att ditt liv ser ut om fem år? 
Gud. ÅngesteN. Jag har ingen aning. Vill typ inte tänka på det. Jag är pessimist till allt som har med framtiden att göra. Hoppas dock på lägenhet i en stad med många vänner och kanske någon sådan där partner folk pratar om. Sedan att jobbet känns helt rätt och att alla mår bra. Vill verkligen bli såpass lycklig att det VÄRKER i kroppen. Barn är nog för tidigt. man va fan. Har jag allt det där så är det nog värt att fundera på i alla fall?? Jag kan dock lika gärna vara olycklig, fast i en stad där jag inte vill bo, med ett jobb jag inte vill ha. HAHA. Ne, men va fan. JAG VET INTE

7. Vilka bloggar följer du dagligen? 
Inte någon alls faktiskt. Har släppt det av någon anledning. 

8. Beskriv vad feminism är för dig med tre ord.
Ger mig hopp

9. Vilken låt skulle vara soundtracket till filmen om ditt liv? 
Veronica Maggio - Bas gillar hörn

10. Vilket är ditt största guilty pleasure? 
Reality. Jag älskar det. Paradise hotel, Americas next top model, eller bara random avsnitt om människor som gör något intressant. 

Sista kvällen

 
Insparken tar officiellt slut idag. Ikväll ska vi ha gasque på Norrlands, i det största rummet, med ett 04-släpp. Jag är så jävla nöjd över det. Kostymen är sammanpusslad med nya kostymbyxor från weekday (vad annars) kavaj från weekday (är ni förvånade?) skjorta från COS (VÄNTAT SÅ LÄNGA PÅ ATT FÅ ANVÄNDA DEN) och en spexig fluga som köptes till studenten. Vi är 257 ätande people. Bordplaceringarna tog fem timmar att göra. Jag är så jävla drivande och ba ansvarstagande. Igår och idag har jag också suttit och skrivit ihop motiveringar till de som ikväll kommer vinna priser. Årets fadder, recentior, lag, eldsjäl osv. Har en liten klump i halsen. Folk har ansträngt sig så otroligt mycket, och när man läser igenom alla underbara nomineringar så blir man bara så jävla glad. Kommer bli ett känslomässigt vrak ikväll. (as fucking always(like a baws))
 
 
Das school är fortfarande fett jobbig. Hade dugga i onsdags. Den var svår, men jag klarade mig hyfsat, vilket är MYCKET bättre än jag trodde. Så gick därifrån mycket nöjdare än jag trodde jag skulle vara. Ja asså matten. Jag vet inte vad jag egentligen tycker. Jag bryr mig egentligen inte om den. Jag vill egentligen inte veta allt. Vilket gör att det känns fel. Däremot är inte mitt mål att bli bäst. Jag vill bara undervisa matte och inspirera andra till att tycka att matte kan vara roligt. Måste man vara bäst då? Konflikten inom mig. Men jag tänker, fake it til u make it. Ska inte ta skolan på allt för stort allvar. Kan jag det jag måste, och inte allt jag skulle kunna kunna, så är man ju duktig ändå?
 
 
Nu ska jag försöka få till en powernap, casue this bitch ska hålla ut till 04. Allt annat är inte ok. Detta är sista kvällen och jag ska KÄNNA, LEVA, OCH VARA DEN
 
 

Matematikstudent och general. Det här håller inte??

 
Ungefär sjutusen år sedan sist. 
 
 
Men låt oss strunta i den bagatellen. Jag är ju tillbaka just nu i alla fall! Så. Studentlivet har satt igång igen, och på en störd takt. Insparken har nu pågått i snart två veckor. Det har liksom hänt för mycket under dessa dagar att man inte riktigt kan förklara det (Eller så är det för jag var ute igår. De hade slut på öl 00.00. De hade bara tequila. Då tar man ju en, eller två tequila istället. rimligt) Det jag kan och typ vill berätta är att det är (Seriöst, det är helt sjukt) ca 250 reccar. Detta plus runt 100 faddrar och runt 100 veteraner. Just den sammanslagna summan av det försöker man verkligen inte tänka på. Man fattar inte att man ens kan "bestämma" över så många. Det blev dock oerhört tydligt när vi igår hade musikquiz och vi blev så många att vi fullkomligt fyllde upp värmlands nedre dansgolv. Det är så djävulskt kul att folk uppskattar det vi jobbar och sliter med, och dyker upp. För det är det jag gör, jobbar och sliter fan hela tiden MEN att vara general är typ det roligaste jag varit med om. Alltså. Man får så jävla mycket kärlek. Och att prata inför folk, I fucking LOVE IT??! Jag vill typ alltid ha en mikrofon (Man ba hur vet jag inte hur det stavas??). Insparken får inte ta slut???
 
 
Jag är ett känslomässigt vrak
 
 
Annars är ju också matten igång, och jag vill bara gråta. Det är så mycket nytt, och allt tas upp i en sjuk takt. Vet ej om jag klarar av det här. DAT STRESS. och det här med 08-17 + insparken. Fan vad det ändå TÄR på min kropp
 
 
Nu ska jag till blåsenhus och plugga. Plus att kolla på bordsplaceringar till vår sexa. 250 personer ska få varsin plats och lapp. Sedan sälja släppbiljetter, som även dem ska göras. Sedan rätta quizet. ahhhhh, det är så mycket (Men jag älskar ju det. Kan ej dra slutsatser om min tillvaro)
 
 

The amazing life

 
Fy fan vad ni alla ska blogga bra då??? JÄTTEKUL att läsa, men seriöst, jag har inget att säga känns det som. Jag pendlar mellan att vara bitter över att jobba, och att var helt tillfreds med min situation då jag ändå trivs på mitt jobb. Har dock ingen riktig fritid. Ja, jobba jobba jobba känns det bara som jag gör. Ett snitt på 45 timmar i veckan. Ändå mycket då det sällan är så man får andas. Varit överallt typ nu också. Jobbat samma ställen som förra året, disken, restaurangkassa, bistro, SFM, men nu också prövat på inne i köket osv. Också jobbat logistik som ba innebär fyspass a la döda-mig-nu-jag-är-så-trött-SKJUT-MIG-om-jag-måste-lasta-av-300-liter-mjölk-någonsin-igen. Har också haft ett riktigt flow i kassan. Inga fel på tre dagar??? Fått massa fina lovord från mina chefer så känner mig också självsäker i det jag gör. Jag är fan duktig och kan fan mycket. 
 
 
Som ni märker. det suger att jobba, men jag liksom trivs väldigt bra ändå. Ibland när folk hör av sig från utanför min uddevallabubbla blir jag supernere. Då inser jag ju att andra har roligare än mig, men framför allt roligt UTAN mig. Den är jobbig att ta. Då vill jag bara åka hem till Uppsala och skita i sommaren. Sen inser jag att det inte går, jag ska jobba och jag övertygar mig själv om att livet suger ibland men sedan blir det bra igen woho. Värt att poängtera igen, lever i en berg och dalbana. 
 
 
Ne, jag är ledsen det här är allt jag kan producera just nu. Jobbar fram till fredag. Ledig lördag, kanske också söndag, sedan jobb mån-ons, SEDAN EN VECKA LEDIGHET WOOP WOOP FALLENS. Och då kommer Josefin, Josefina och Filip. Får typ en klump i halsen vad jag saknar Uppsala. Omg måste sluta nu. 
 
 

Halvfärdiga jag

 
Fan vad mitt liv känns ofärdigt at the moment. Ingenting är klart. Allt är påbörjade projekt. Skulle hänga upp alla tavlor rätt. Tog slut på krokar att hänga på (har i mitt rum 13 tavlor. orimligt förmodligen), vilket innebär att man bara går och frågar efter mer på norrlandsgårdarna. Detta var förra veckan. Har jag gjort det än? nej. alla tavlor ba står överallt nu. Går runt dem. Like a lazy ass bawws. Tvätten är halvt sorterad. Ska ju tvätta eller snarare, BEHÖVER tvätta. Har jag bokat tid? nej. Det är ju liksom hela vägen ner i källaren. Behöver städa, men behöver ju liksom ta tag i allt annat innan?? Vilket jag inte gjort, såatteh. Sedan har vi ju uppsatsen. HELVETES JÄVLA BAJS. Den uppslukar mitt liv. Kan inte sova?? Tänker på den konstant och bara oroar mig. Och min handledare svarar inte på mina mejl. SE MIG HÖR MIG RÖR MIG, känner jag. Ge mig feedback, bekräftelse. Insparken till hösten. Visserligen är det något som fan ba flyter på, men det är ju fortfarande inte mycket som är klart. Jo, generalfilmen som antingen är socialt självmord, eller typ, jag vet inte, charmig(??!) Om ni ser den, lova att inte hata på den, utan ta den lite för vad det är osv (#ångest)
 
 
Så ja, det är vad som händer. Ska fortsätta skriva nu, på en uppsats vars syfte ändrats om FYRA gånger. Ska godkännas för slutseminarium om en vecka, ish. Får man gråta?
 
 

Hard time forgiving, even hard forgetting

 
Har ont i huvudet. Det ösregnar ute, vilket jag uppskattar. Ni vet, sinneställningen symboliserar life outside. Skönt när saker känns i symbios. Ska dock iväg jättesnart. Nu ska vi spela in vår generalfilm. Kommer bli töntigt, cheessigt, men det är ju också kul. Alla kreativa, svårfågna får ba CHILLA. Gjort en flagga. Tog jättelång tid. Den kommer bli förstörd i regnet. VA FAN. Ne, men jag längtar, har bara prestationsångest över att jag vill att folk ska tycka om mig osv. Bekräftelsen ja, den är ju där. och man vill ju inte bara ses som töntig. åh. fan. Vad gör jag? Vi kommer ju ha kul i alla fall. Det är la det som räknas.  
 
 

We should not be friends, we'll just do it again

 
Är nu vid liv efter valborg. Herregud vad man ska hålla på. Det är ju otroligt kul och så, men på detta sättet kan man ju inte leva. antar dock att jag kanske får göra det nu. Nu, när jag bara har mig själv att ha ansvar över, så känns det fortfarande okey. Sval-, kval- och valborg innefattade shotbrännboll, svenska björnstammen, värmlands TRE(!!!??) gånger, champangefrukost, eko-häng, och en bunt hemmafester. Vaknade den första maj, efter att då gått hem i SNÖ, helt förstörd. Inte bakis (vilket HÖGST orimligt) utan bara så jävla trött. Kroppen skrek efter att få vila. Så jag lät den, och det var skönt. Idag känner jag dock att jag är på banan igen. Skiver lite uppsats som går segt som fan, men väljer att hålla mig optimistisk. Öset och working gurl, som missade valborg, vill ut ikväll. Man vill ju inte var den som är den såattehh. Kanske går ut ändå. Men sedan har jag ju redan tackat ja till fest imorgon? Ahh well, well. Ska ju jobba mycket i sommar (Ångest) så får la unna mig litt. Förresten, björnstammen-skivan är GRYM, fast ÄNNU BÄTTRE är röyksopp och robyns nya singel. OMG. Huvudet ba ekar "BUT LETS DO IT AH-GAIN", vilket gör dagen mycket bättre.
 
 
Vill egentligen få mer sagt, vi hörs ju så sällan alla vi. 
 
 
Men vet inte vad jag vill få sagt
 
 
 
 
 

Jobbet with da uppsats

 
Uppsatsarbetet har börjat, och natrually så hamnar man här på bloggen. Känner att det nu i början bara är svårt. Har valt ett ämne med svåra termer, med många sammankopplade discipliner, och man ba måste bita i det sura äpplet. Hittills ganska kul dock, för jag VILL verkligen förstå allt jag läser. VULKANER ÄR JU COOLT LIKSOM. 
 
 
Såatteh. Har ju flyttat till en ny korridor, och hittills trivs jag riktigt bra. liksom är nöjd. Flytten resulterade i oändlig stress, men allt löste sig. Men träningsvärken efter att ha burit allt upp till femte våningen?? BRUTAL. Aj, överallt. Men värst är nog att packa upp. Det är ju typ nästan min värsta sak, så mitt på golvet står fortfarande stora påsar med stuff som bara ska placeras i skåp. Har liksom skapat kryptiska vägar för att kunna ta mig fram. Kanske tar det ikväll. Kanske. Har hunnit prata lite med korridorskompisarna med. De är trevliga, och sociala. Inga konstigheter. Ingen flogstavibe so far, vilket är SKÖNT. Delar ju också dusch med hela korridoren. Prövade det fenomenet idag. Lite oharmoniskt att inte känna att man kan dusha hur länge man vill, plus att man vill att det ska vara rent efter, men vart gör man av håret som samlar sig vid fossingarna?? finns ju ingen papperskorg, eller toalett? måste hitta rutiner på det här. Dock skönt att jag har duscharna precis utanför min dörr. Tänker att jag någongång ska yolo:a, och kubba naken. Vågar jag det?? vet inte.
 
 
Jaja. Nu ska jag äta min pasta-pesto, ta me en toffifee, och skriva om yellowstone
 
 

RSS 2.0