sajavlacasual

 

Det är verkligen någonting med denna månad som omringar mig med en segflytande substans kallad: ifrågasättande av min tillvaro. Det är i årets elfte månad som jag ständigit finner mig i ett hål som expanderar i en nedåtriktad rörelse och tär på mitt sinne. För ett år sedan mådde jag tämligen dåligt och jag såg livet endast som en evig cykel av ointressanta handlingar som man bara skulle acceptera och nöja sig med. Så känner jag mig inte i år, men det är fortfarande det här reflekterandet kring huruvida kugghjulen sitter på plats. Hur går livet ihop egentligen?

 

 

Den senaste tiden har jag tänkt mycket kring döden, och hur ofantligt rädd jag är för den. Har jag aldrig varit förut, men nu känns det som att den lurar runt och är fullkomligt MÖJLIG. Jag blir rädd över att jag inte kommer hinna känna mig nöjd med livet. Jag är rädd att jag ska dö alldeless för tidigt. Jag är rädd att jag har cancer. En liten tumör som sitter och tickar, och hipp hepp spottar jag blod och har två veckor kvar att leva. Det låg jag och tänkte på hela kvällen igår. Vad jag skulle göra, hur jag skulle berätta det, hur jag skulle hantera det. Jag är på riktigt rädd, och ängslig. Jag vill inte dö. 

 

 

och när vi ändå pratar om döden.

 

 

Jag är rädd för att bli gammal, eller att tiden ska gå för fort att jag inte hinner med. Jag klarar inte riktigt av tanken av att människor i min ålder snart kan börja tänka sig producera liv i form av bebisar. Eller att de ska gifta sig. Ta lån och köpa hus. Renovera hus. Börja vaba. TROTS att det är lite dit jag vill med mitt liv, så är det FÖR JÄVLA TIDIGT OSV, men det känns som att tiden inte kommer låta sig följa min takt, utan kommer springa ifrån mig. Så sitter jag där. Sorgligt gammal utan ett liv. Ensam.

 

 

och när vi ändå pratar om ensamhet.

 

 

Jag är också rädd för att bli ensam. Att alla människor som jag kännt ett tag, eller nyligen lärt känna, bara kommer försvinna. Att jag gör något fel, eller att jag helt plötsligt blir en person man inte vill ha runt omkring sig. Jag är rädd för att jag aldrig kommer bli kär. Jag är rädd för att jag ligger i min dödsbädd och inte gjort ett tillräckligt stort intryck i människors liv, för att de skulle komma och besöka mig. Jag är rädd för att jag ska bli lämnad ensam.

 

 

Annat som berör och tynger mitt sinne: 

 

- BRISTEN på pengar

- Bostad

- Skolan

- Yrkesval

- Andraämne

 

 

Nu ska jag kolla på planet earth, och låtsas som att världen är såpass vacker och stämningsfull alltid. Det är det man gör när man kollar på planet earth. Man njuter.

 

 

(p.s. fick g på min tenta och var närmare ett vg än ett underkänt d.s.)