sajavlacasual

 

Idag regnar det. ÄNTLIGEN känner jag. Det må vara jobbigt att bli blöt, men regn gör både skogen och själen gott. Det finns inte ett enda måste när det regnar. Man måste inte carpe the fucking diem, utan man får göra ingenting och det är socialt accepterat. Man blir på bättre humör, för i jämförelse mellan vädrets "dysterhet" och en själv så är skillnaden inte lika markant, vilket jag uppskattar. På Irland blir man gladare av regn, vetenskapligt bevisat (Så njuuuuuuuut Oskar)

 

 

Sitter och skriver en uppgift från ett seminarie jag inte var på. Ska sammanfatta text. Urk. Jag vill skriva reflekterande texter där jag försöker låta smartare än vad jag är. Det är jag fan bra på, och det hade gått så jävla mycket snabbare. Idag fick jag också äntligen tillbaka mitt internet till mobilen. Kan kolla Vine igen AHHH. Jag skickade också ett mejl till Ikea. Tycker att efter en månad kan de la säga om jag ska börja jobba om två veckor eller om mitt liv är en öppen bok.

 

 

Jag har idag också hunnit gråta. Kollade på Babel, de hade Isol som gäst. Hon skriver barnböcker och sättet hon beskrev sina böcker, hennes tankar kring att vara barn och sina baktankar till sina illustrationer fick mig att gråta. Det var fint, och kanske är det för att jag är ett känslomässigt vrak, men det är fint när människor får en att se saker på ett sätt som man inte gjorde innan, och sedan så är ju barn fantastiska. (igen, VARFÖR BLIR JAG INTE FÖRSKOLELÄRARE??)

 

 

Men snart är också denna terminen slut, och jag inser att jag pluggat på högskola/universitet i två år, och har nästan 120 hp. Gymnasiet känns officiellt avlägset. Snart åker jag tillbaka till trollis för att stanna ett tag och det känns helt stört. Vad jag kommer sakna uppis, men vad jag också saknar alla de komponenter som gör trollis bra. Jag bor ju faktiskt i Uppsala, och kommer till Trollhättan för ett längre besök. Det är i alla fall så det känns.