sajavlacasual

 

 

Mittemot har en kille sin familj över på besök. De tittar nyfiket ut genom fönstret. De kramas, skrattar och bara verkar må så jävla bra i deras umgänge. Nu tittar de på tv. Tror de kollat idol. De verkar ha det mysigt. I fönstret bredvid bor någon med mycket blommor i fönstret. Hen brukar vattna dem ibland, och gillar luvtröjor som täcker hens ansikte. Runt omkring dessa fönster är det svart. Förmodligen inte för att de sover. Förmodligen för att de hittat på något roligare någon annanstans. På motorvägen som susar förbi flogsta är det fortfarande full fart. Vissa åker bort ifrån stan, andra svänger in mot Ica väst som fortfarande har öppet i några timmar. Skylten lyser, och jag ser den från fönstret. På andra sidan vägen ligger stenhagen. Där får man gå igenom om man ska bort till Ica Maxi, eller systemet. Det är fint. Villor på rad. Ett hus ligger på en berghöjd. Skulle kunna tänka mig att bo där. Jag gillar kuperade trädgårdar, även fast det förmodligen skulle stressa sönder min själ med små knattar som sprang omkring där. För det hoppas man ju att man får. Små knattar.

 

 

Det är fredagkväll och jag sitter i mina mjukisbyxor och gör absolut ingenting. Jag skulle vart på en halloweenfest, men så blev det inte riktigt, vilket gjorde mig irriterad och liksom förstörde mig kväll. Så vad har jag gjort? Surat med ångest över att jag inte vill vara själv. Jag vill inte sitta själv på en trästol och titta på en film efter den andra. Jag har kommit till ett stadie där jag vill ha människor runt omkring mig konstant, bara för att vara själv innebär så mycket som jag inte alls tycker om. Jag söker ständig bekräftelse, som jag själv långt ifrån kan prestera. Jag vill göra något, fullboka alla dagar en efter en med bara umgänge i grupper. Där jag kan få känna samhörighet, ta plats om jag vill, sjunka tillbaka om jag vill. Bara känna mig del utav en större mekanism än endast mig själv. För jag håller inte måttet. Kan man tro på sig själv utan att gilla sig själv? Är det liksom en grej? 

 

 

Idag vaknade jag vid nio, efter att ha sovit elva timmar. Nätterna innan hade jag samlat på mig runt 5 timmar sammanlagt, så det var oerhört välkommet med en god sömn. Jag stiger upp ur sängen lätt stressad över allt jag skulle hinna med innan kvällen. Jag började med att brygga kaffe, och satte mig med en uppgift som var långt ifrån klar. Hittar tillslut ett flow, och äter lite ägg och knäckebröd till frukost. Efter det tar jag en rast och kollar in Eriks nya rum, Erik som flyttar in på våningen under. Kommer sedan upp och påbörjar en städning, då människor ska komma ikväll. Halvvägs in beslutar jag mig för att inhandla alkohol. Så tar den lite drygt långa promenaden till stenhagen, och får sms om att ingen orkar gå ut ikväll.

 

 

Nu skriker hela Flogsta för fulla halsar. Som att de plötsligt insett att de kan andvända sina stämband. De känner sig unika när de skriker ronja rövardotters vårskrik. Detta leder till white stripes. Jag kan bli irriterad på hur de andvänder ångestskriken, till festskrik. Nu blev det plötsligt en battle. Ett annat hus än hus fem har tydligen också fest. Jaha. Jag väntar fortfarande på att få höra någon skrika med riktig smärta i psyket för att hens tenta är orimlig.

 

 

Nu ska jag blanda mig en till white russian, tända en cigarett bara för att få lukta på den och sedan hitta en film att kanske kolla på. I need to be blown away.