sajavlacasual

 

Vi hörs så sällan numera, vilket är fruktansvärt tråkigt. Vi vet liksom inte hur vi har det, inte mer än genom facebook och genom instagram (vilket vi alla vet bara handlar om skryt och LÖGNER). Det är så himla synd. Uppsala och Lund är lite för långt bort, för fan.

 

Hur mår jag? Allt är relativt. Jag gör mycket för stunden, ni vet hur jag är. Bekräftelse i form av, ja jag vet inte längre. Det är nog för mycket, jag vet om det. Försöker se det som en fas som kommer passera. Jag ska bara ska bli varm i kläderna.

 

Ordförandeskapet går bra, men är tidskrävande. Möten hit, möten dit. Mail där, mail här. Planering upp, planering ner. Det är dock ganska kul att grotta ner sig i, och det känns som att jag blir aningen lite mer vuxen för varje slag med klubban. Jobbet är lite mer slitigt. Har ökat min tjänst till 20%, vilket mest var för pengarna. Jag behöver pengarna. För med högskolepoängen går det sådär, 5hp från att bli beviljad från csn, vilket gör att jag inte har en inkomst, vilket gör det svårt att fungera i fakking kapitalistsamhället, vilket gör mig fattig as hell. Pengar alltså, källa till så mycket stress. VARFÖR valde jag matte? Sedan ja, jag går ju i skolan som vanligt. Läser äldre litteratur. Kul men svårt att sätta huvudet på spiken på seminariumena, men det blir bättre. (har tenta på fredag.............) Där emellan försöker jag ha kul, vilket jag inte alltid hinner med. Det är väldigt tråkigt.

 

Så jag mår bra, men jag är stressad. Det är väldigt mycket nu.