sajavlacasual

 

Kan meddela att jag är på bättringsvägen och är nu endast lite trött och vanligt svenneförkyld. Skönt att jag lyckades skaka av mig det, trots att jag fortfarande märker av en viss högra frekvens utav andning vid cykling till skolan. Visst är jag van vid denna andnöd när jag utför fysiskt arbete, men denna gången resulterade det med yrhet, och hur cool kid är man om man skulle svimma framför 100pers? Jag stannar istället upp, låtsas krångla med låset till cykeln, och grinar lite lätt över hur extremt synd det är om mig.

 

 

appropå grina, och över till inte lika lustiga saker. Imorse fick jag ge mig själv 15 min av bearbetning kring det faktum att Kristian Gidlund gått bort. Hela tanken tillbaka till hans sommarprat och att han bara var 29 år satte sig hårt i lillsjälen. Det känns så satans hemskt och innerligt orättvist att jag känner mig motvilligt rädd för hur livet kan ta slut obehagligt snabbt. Nej usch, jag orkar nog inte tänka på det mer.