sajavlacasual

 

Ska nu erkänna min low. Usch vad jobbigt allt känns inne i maggropen. Det här med tenta. DET HÄR MED TENTA. Även fast jag vill se mig själv som emotionellt redo för ett underkänt, då jag faktiskt är (sorgligt nog) relativt ganska mycket erfaren inom vad som kallas omtenta, så vill man inte tvingas hantera den där besvikelsen av att vara den som är den som halkar efter och den som är den som inte kan prestera vad som krävs inom utbildningen. Speciellt nu i början. Nu vill jag verkligen ha vind i ryggen.

 

 

Känslan av att man aldrig läser tillräckligt. Man skulle kunna plugga till en tenta tills man föll ihop och DOG, men allt känns tugnt/grötigt/osammanhängande och man undrar verkligen om någonting faktiskt sätter sig. Det är nog det värsta med att plugga till tenta. Man pluggar och pluggar och pluggar och pluggar i hopp om att de bara ska lyckas häfta sig fast NÅGONSTANS innanför skallbenet, men det vet man ju aldrig. Det vet man ju inte förren man sitter i tentasalen, med tentan framför sig, och man förväntas skriva ner det som man pluggat och pluggat och pluggat och pluggat. Innan dess har man ju ingen garanterad aning om man kommer lyckas minnas det. Fy fan.

 

 

Jag har två dagar kvar. Jag ska verkligen göra mitt bästa utan att gå in i väggen. Jag är inte ledsen egentligen, utan det är ju bara tentapaniken som talar. Efter torsdag förmiddag kommer jag vara relativt nöjd igen, beroende på hur det går, men för att peppa mig själv vill jag förtydliga och poängtera att:

 

 

DET LÖSER SIG

 

 

Tack för mig. Nu ska jag sova.