Halvfärdiga jag

 
Fan vad mitt liv känns ofärdigt at the moment. Ingenting är klart. Allt är påbörjade projekt. Skulle hänga upp alla tavlor rätt. Tog slut på krokar att hänga på (har i mitt rum 13 tavlor. orimligt förmodligen), vilket innebär att man bara går och frågar efter mer på norrlandsgårdarna. Detta var förra veckan. Har jag gjort det än? nej. alla tavlor ba står överallt nu. Går runt dem. Like a lazy ass bawws. Tvätten är halvt sorterad. Ska ju tvätta eller snarare, BEHÖVER tvätta. Har jag bokat tid? nej. Det är ju liksom hela vägen ner i källaren. Behöver städa, men behöver ju liksom ta tag i allt annat innan?? Vilket jag inte gjort, såatteh. Sedan har vi ju uppsatsen. HELVETES JÄVLA BAJS. Den uppslukar mitt liv. Kan inte sova?? Tänker på den konstant och bara oroar mig. Och min handledare svarar inte på mina mejl. SE MIG HÖR MIG RÖR MIG, känner jag. Ge mig feedback, bekräftelse. Insparken till hösten. Visserligen är det något som fan ba flyter på, men det är ju fortfarande inte mycket som är klart. Jo, generalfilmen som antingen är socialt självmord, eller typ, jag vet inte, charmig(??!) Om ni ser den, lova att inte hata på den, utan ta den lite för vad det är osv (#ångest)
 
 
Så ja, det är vad som händer. Ska fortsätta skriva nu, på en uppsats vars syfte ändrats om FYRA gånger. Ska godkännas för slutseminarium om en vecka, ish. Får man gråta?
 
 

Hard time forgiving, even hard forgetting

 
Har ont i huvudet. Det ösregnar ute, vilket jag uppskattar. Ni vet, sinneställningen symboliserar life outside. Skönt när saker känns i symbios. Ska dock iväg jättesnart. Nu ska vi spela in vår generalfilm. Kommer bli töntigt, cheessigt, men det är ju också kul. Alla kreativa, svårfågna får ba CHILLA. Gjort en flagga. Tog jättelång tid. Den kommer bli förstörd i regnet. VA FAN. Ne, men jag längtar, har bara prestationsångest över att jag vill att folk ska tycka om mig osv. Bekräftelsen ja, den är ju där. och man vill ju inte bara ses som töntig. åh. fan. Vad gör jag? Vi kommer ju ha kul i alla fall. Det är la det som räknas.  
 
 

We should not be friends, we'll just do it again

 
Är nu vid liv efter valborg. Herregud vad man ska hålla på. Det är ju otroligt kul och så, men på detta sättet kan man ju inte leva. antar dock att jag kanske får göra det nu. Nu, när jag bara har mig själv att ha ansvar över, så känns det fortfarande okey. Sval-, kval- och valborg innefattade shotbrännboll, svenska björnstammen, värmlands TRE(!!!??) gånger, champangefrukost, eko-häng, och en bunt hemmafester. Vaknade den första maj, efter att då gått hem i SNÖ, helt förstörd. Inte bakis (vilket HÖGST orimligt) utan bara så jävla trött. Kroppen skrek efter att få vila. Så jag lät den, och det var skönt. Idag känner jag dock att jag är på banan igen. Skiver lite uppsats som går segt som fan, men väljer att hålla mig optimistisk. Öset och working gurl, som missade valborg, vill ut ikväll. Man vill ju inte var den som är den såattehh. Kanske går ut ändå. Men sedan har jag ju redan tackat ja till fest imorgon? Ahh well, well. Ska ju jobba mycket i sommar (Ångest) så får la unna mig litt. Förresten, björnstammen-skivan är GRYM, fast ÄNNU BÄTTRE är röyksopp och robyns nya singel. OMG. Huvudet ba ekar "BUT LETS DO IT AH-GAIN", vilket gör dagen mycket bättre.
 
 
Vill egentligen få mer sagt, vi hörs ju så sällan alla vi. 
 
 
Men vet inte vad jag vill få sagt
 
 
 
 
 

RSS 2.0