sajavlacasual

 

Ungefär sjutusen år sedan sist. 

 

 

Men låt oss strunta i den bagatellen. Jag är ju tillbaka just nu i alla fall! Så. Studentlivet har satt igång igen, och på en störd takt. Insparken har nu pågått i snart två veckor. Det har liksom hänt för mycket under dessa dagar att man inte riktigt kan förklara det (Eller så är det för jag var ute igår. De hade slut på öl 00.00. De hade bara tequila. Då tar man ju en, eller två tequila istället. rimligt) Det jag kan och typ vill berätta är att det är (Seriöst, det är helt sjukt) ca 250 reccar. Detta plus runt 100 faddrar och runt 100 veteraner. Just den sammanslagna summan av det försöker man verkligen inte tänka på. Man fattar inte att man ens kan "bestämma" över så många. Det blev dock oerhört tydligt när vi igår hade musikquiz och vi blev så många att vi fullkomligt fyllde upp värmlands nedre dansgolv. Det är så djävulskt kul att folk uppskattar det vi jobbar och sliter med, och dyker upp. För det är det jag gör, jobbar och sliter fan hela tiden MEN att vara general är typ det roligaste jag varit med om. Alltså. Man får så jävla mycket kärlek. Och att prata inför folk, I fucking LOVE IT??! Jag vill typ alltid ha en mikrofon (Man ba hur vet jag inte hur det stavas??). Insparken får inte ta slut???

 

 

Jag är ett känslomässigt vrak

 

 

Annars är ju också matten igång, och jag vill bara gråta. Det är så mycket nytt, och allt tas upp i en sjuk takt. Vet ej om jag klarar av det här. DAT STRESS. och det här med 08-17 + insparken. Fan vad det ändå TÄR på min kropp

 

 

Nu ska jag till blåsenhus och plugga. Plus att kolla på bordsplaceringar till vår sexa. 250 personer ska få varsin plats och lapp. Sedan sälja släppbiljetter, som även dem ska göras. Sedan rätta quizet. ahhhhh, det är så mycket (Men jag älskar ju det. Kan ej dra slutsatser om min tillvaro)